’Congé au vent’ is a piece for male choir, 16 voices. 4 of the singers are also soloists in the middle part of the piece (T1, T2, B1, B2). The poem is written by the French poet René Char.
’Congé au vent' is written and performed by the Swedish Radio choir in 2002.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Material to download:
Recording (contact the composer to get the file)
_________________________________________________________________________________
Listen: Nr 10 (Congé au vent)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
_______________________________________________
CONGÈ AU VENT
A flancs de coteau du village
bivouaquent des champs
fournis de mimosas. A l’epoque
de la cueillette, il arrive que,
loin de leur endroit, on fasse la
rencontre extrêmement odorante
d’une fille dont les bras se sont
occupés durant la journée aux
fragiles branches. Pareille à une
lampe dont l’auréole de clarté
serait de parfum, elle s’en va, le
dos tourné de lui adresser la parole.
L’espadrille foulant l’herbe, cédez-
lui le pas du chemin. Peut-être
aurez-vous la chance de distinguer
sur ses lèvres la chimère de
l’humidité de la Nuit?
Poem by René Char from ‘Fureur et Mystère’
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
AVSKED TILL VINDEN
Fält översållade med mimosa slår
läger på sidorna av byns kullar.
Vid blomningstiden händer det
att man långt från växtplatsen
står inför det oändligt doftande
mötet med en flicka vars armar
under dagen arbetat med de
sköra kvistarna. Som en lampa
med en ljusring av vällukt
avlägsnar hon sig, med ryggen
mot solnedgången.
Att tilltala henne vore helgerån.
Medan dina espadrillos trampar
ned gräset - Låt henne passera på
stigen. Kanske du får lyckan att
skönja drömbilden av Nattens
fukt på hennes läppar?
Translation to Swedish by Lars Bergquist
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
FAREWELL TO THE WIND
Fields strewn with mimosas,
put up camps on the sides of the
village's hills. At flowering time,
it happens that you, far from the
plant site, faces the infinitely
fragrant encounter with a girl
whose arms during the day
worked with the brittle twigs. As
a lamp with a bright ring of
fragrance, she walks away, with
her back towards the sunset.
Appealing to her would be
sacrilege. While your espadrilles
trample down the grass. – Let her
pass you on the trail. Maybe you
are lucky enough to discern the
nightly moisture on her lips?
Translation to English by Ylva Lund Bergner