L j u d l o s a   s t e g

”Ljudlösa steg (Silent steps)” is a collection of pieces for soprano, violin & keyboards (indian harmonium & Casio VL-1) with texts by Sara Falkstad. So far there are two songs in the collection but there are more to come; at least 3 more songs. The two pieces "Händer mot betong" & ”Halogendansen”, can be performed together or separately.


”Ljudlosa steg (Silent steps)” is like small scenes and moments from a movie or a dream. All the pieces are very expressive; intense but at the same time tranquil. The inspiration for the music comes from the poems written by Sara Falkstad. Ylva Lund Bergner and the author met through a forum for poets where Sara Falkstad Byrne had put out some new poems. The collaboration started when the composer fell in love with the poem "Händer mot betong” (called ”Gravitation i ett subtropiskt klimat” by the poet). 

The first song ”Händer mot betong”, is the most intimate one in the collection. The singer is reflecting on an incident. The mood in the poem is almost ’film noir’. The song is creating a scene in the mind through the music.   

The second song that was written, ”Halogendansen”, number four in the serie, is theatrical and creates a real scene on the stage. The poem is describing a summer memory; small images like a glass of wine, sound of grit and how you start the relay to the light in the garden. The music is like the summer itself; change of energy and character, humoristic and heartfelt.


There will be more songs to this serie than these two. It could be performed as a mono drama since there are instructions on movements and actions in the score. 

1. Hander mot betong 

2. Hot i halvmörker 

3. Hjärtat i en bur av hönsnät 

4. Halogendansen 

5. Hästen

___________________________________________________________________________________

Material to download:

Hander mot betong:

Score    Soundfiles    Soundfiles (w. extra silence)


Halogendansen:

Score    Soundfiles    Soundfiles (w. extra silence)



- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

GRAVITATION I ETT SUBTROPISKT KLIMAT

Det som slog mig mest

sa hon

var frånvaron av skymning.

Mörkret sänkte sig omedelbart

över Congress Avenue.

Och timmar senare slog det mig

att hon, precis som mörkret,

hade fallit mot min axel -

                        ofattbar.

 

Bara de vackraste tar

så kort tid på sig att somna

- gärna med stövlarna på. Den grå

gryningen får aldrig komma

väster om North Lamar.

 

Händer mot betong, hennes hår

efter öppen eld

kommer förfölja mig om natten.

Och allting händer för sent

- de ljudlösa stegen mot heltäckningsmattan

en slarvigt rullad cigarett.


Poem by Sara Falkstad


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

VÅREN

Så blir till och med våren 

ett hot - 

med ljumma vindar

och ett obekant muller

i halvmörkret.

Vi mäter

becquerel igen, strålningen

har ingen halveringstid.

 

Landsvägen förstörd 

av tjälen, min själ

besatt av dig. 

Ett eldsken över granskogen

om kvällen. Det är höga

flöden nu. 

Svart som ett djuröga

forsar vattnet i ån, våldsamt under

uppsprickande is. 


Poem by Sara Falkstad


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

JÄRNNÄTTERNA

I

öppnar dörren och begravs

i dofter

så tunga av det förflutna

           att jag nästan kvävs.

syrenens sötma - en injektion.

 

mitt hjärta upphängt

utanför kroppen

i en bur av hönsnät, utsatt

för sommaren.

kittlas av fläderns knoppar

             och skatans skratt. 

 

skogsduvan på staketet

verkar större

än igår. en Venus från Willendorf

i pärlemorfjädrar.

 

och väntan på åskan 

som väntan på ett barn. 

översvämmande, på lånad tid

   en främmande liv

bortom detta.

 

II

du finns i det nyslagna gräset

i maskrosornas ursinniga kraft.

en stillsam röst bland stararnas

utomvärdsliga 

baklängestal. 

 

du säger att risken för frost 

ännu inte är över, att allt det här 

             kan försvinna. 

det tar bara en natt

för odlingszonernas gränser

att suddas ut, för almanackans heldragna linjer 

att lösas upp och rinna

av tidens sfär, vi lär oss aldrig att våren är

ett minfält

att allting kan slås ut.

 

luften i darrande väntan på

den sista frosten, de stjärnklara

järnnätterna i juni.

med en sällsam sorg täcker 

jag de svagaste skotten

med fiberväv.


Poem by Sara Falkstad


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

HALOGENDANSEN

och han avbryter sig

mitt i en mening, reser

sig från stolen, flaxar

med armar och ben i 

augustimörkret 

väcker utebelysningens relä.


och ljudet av hans gummisulor 

mot gruset fördjupar ruset, rullar

in när jag andas in, blandas

med buddleja och shiraz.


en vilsen eldfluga: 

cigaretten i hans magra hand


när han varje halvtimme flyger

upp och rör sig rytmiskt, med trassligt hår

utför stumt sin halogendans.


Poem by Sara Falkstad


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

HÄSTEN

ovanför mitt självpåtagna mörker

den sjukdomsfärgade himlen i väst.

försöker erinra mig om jag har sett

den förr, om den är

som den ska.

 

eller ett tecken på jordens undergång

                      en blekgul himlahäst

rasande över Black Mountain, ett brinnande

                                      hål i kvällsdimman

på jakt efter mogna kroppar

som min.

 

       men det mörknar efterhand

in i ännu en natt.

min jacka för tunn och din hand

saknas

på min rygg.

 

och i det sista ljuset sluter

sig magnoliorna.

bergssidornas slingrande konturer

vaga som vattenstämplar.


 Poem by Sara Falkstad